11 månader

Elias blev 11 månader i tisdags!
Jag kan inte sluta bli förvånad över hur fort tiden går och att han om 1 månad fyller 1 år!
Om en månad ska vi ha 1 års kalas för vår lille älskling. (i vårt nya hus... åhhh hur ska det gå?! hjälp!)
Iallafall så är han 11 månader hur förvånad jag än blir. Och han utvecklar nya färdigheter hela tiden.
Imorse skrattade jag åt honom för han snackade sitt eget språk. Det lät så roligt och han berättade nog något, med helt nya ljud. Han var så rolig.
I eftermiddags kunde jag inte låta bli att skratta fastän jag inte borde skrattat. Jag kunde bara inte hålla mig.
Han satt i sin matstol och åt, och för att han inte ska sura så får han alltid nån leksak att leka med. Men han slänger ju (fortfarande) ner allt på golvet. Och jag brukar ge honom nåt nytt att leka med. Âr så trött på att plocka upp leksakerna så det gör jag när han ätit färdigt. Men han hade nu slut på leksaker, för alla låg på golvet. Så jag tog upp polisbilen igen, och han kastade den, jag tog upp den och han kastade den. Så höll vi på ett tag. Men till slut orkade jag inte mer och gav honom en slev istället. Den for med all kraft han hade ner på golvet och så blängde han på polisbilen.
Jag förklarade snällt att han slängt den på golvet så den är nu borta! Så tittade han på den igen och sa "Uh"
Jag förklarade igen att han har slängt den på golvet, och mamma tar inte upp den fler gånger, den e borta!
Då blängde han på mig och skrek ett ilsket, skärande skrik rakt ut. Och han hade sin allra argaste min!
Jag blev så chockad att han blev så arg på mig, och han såg så rolig ut att jag inte kunde låta bli att skratta.
Herregud vilket temprament!
Han skulle ha polisbilen! Fattar du inte det mamma!?
Nja, detta måste ju såklart stoppas. Man kan inte göra så bara för man inte får vad man vill.
Och jag måste ju sluta skratta! Jag kunde bara inte hålla mig! hahahhahahahaha
Han blev helt röd i huvudet så arg han var.

Nu börjar det här med uppfostran.... (ja, såklart började den säkert redan när han föddes)
Men hur gör man? Hur mycket förstår han?
Jag tycker det är jättesvårt att veta var lagom är.
Ta ett exempel på när vi ska byta blöja på honom. Han blir så sur!!
Han ska minskäl inte ligga ner och han ska inte byta blöja. Det är en kamp just nu att byta hans blöja.
Så jag mutar med alla leksaker jag hittar i närheten.
-Här, titta här, åhhh fina nallen.
Han slår undan den och fortsätter skrika och gnälla.
Man tar en ny.
-Här då, titta så fin bil.
Han slår undan den och fortsätter skrika och gnälla.
Så håller man på tills antingen det är någonting som passar herrn eller tills gränsen är nådd och man byter på en gallskrikande unge.
Men tänk här vad man (jag) håller på för att han ska bli nöjd.
Vad lär man honom av detta, att han kan vraka och välja hur som helst? Att man hämtar allt som finns tills det passar herrn?
Gör jag fel som försöker få honom på bättre humör? Gör han detta medvetet eller omedvetet?
Det vet jag faktiskt inte och jag vet inte hur mycket han förstår av det.
Men jag tror att jag inser att barnuppfostran är otroligt svårt, och alla har sina olika åsikter!
Vad jag vet med säkerhet är att jag vill slippa ha en barn som skriker, gapar och beter sig illa för att få sin vilja fram.
Så får vi se hur det går med det! :)
Märker att mitt barn har en väldigt stark vilja!
Lik pappa? :)

Bjuder på lite bilder från veckan.
Ber om ursäkt för denna dåliga uppdatering (och kommer tyvärr inte ha mycket tid över veckan som kommer heller)
Har en lägenhet som ska packas!
1 vecka!!!
:)

Nybadad

mmm cola!

Haha trodde ni va? Nä, inte än, den är tom.

Elias och Charlie

Far och son.... Söta!