Lillfröken växer

Jag passade på att rensa lite bland Thildes kläder, hon växer ju så det knakar. Massor av kläder som är för små, och efter att ha rensat bort det mesta i 56 så är där inte mycket kvar.
Tur det snart är jul:)

Kulhuset

Idag åkte vi till Kulhuset i Trelleborg. Det är ganska lagom stort för Elias där.
Han var lite feg i början, men efter att jag klättrat runt med honom lite bland det som var för dom mindre barnen vågade han sig upp med pappa i dom stora rutschkanorna! :)

Tomtebyn

Idag blev det en tur till vellingeblomman efter dagis:)
Elias tycker om tomtarna, utom den som ligger och snarkar!
När jag berättade att vi skulle dit med mormor så blev han glad, men han berättade klart och tydligt att han inte tycker om den som sover.
Och så skulle vi titta på fiskarna också såklart!

Läkarkontrollen

Allt var bra på läkarkontrollen :)
4650 g och 56 cm.
När jag pratade med läkaren om hennes mage, så sa han som alla andra, magdroppar, massage och håll ut!
Det blir bättre!
Ja, vi får verkligen hoppas det.

Det ljusnar nog nu, eller?

Har haft några kämpiga dagar med en febrig Elias och en skrikande Thilde.
Det har inte alls varit roligt, men Elias är frisk nu. Så nu ljusnar det va?!
Snälla säg att det gör det:)

Idag är det Bvc för Thilde, läkarkontroll.

Ny bil

Och då menar jag NY!!
Vi insåg att vi inte fick plats i någon av våra bilar, varken i colten eller carisman, så vi behövde en ny bil.
Vi beslutade oss för att vi inte behöver ha 2 bilar mer, utan att lägga lite mer pengar på EN bra bil. Och det blev då en splitter ny Ford Mondeo:)
Den är riktigt skön att köra, men STOR!
Det kommer nog dröja innan jag ger mig på att fickparkera med den:)

Kolik

Detta önskar jag inte ens min värsta fiende.....
Fyyyyyyyy

Kolik finns ju som allt annat i olika former, men symtomen är att liknande beteende kommer vid ungefär samma tid minst 3 dagar i veckan.

Thilde började skrika om eftermiddagen. Otröstligt. Spänner sig och verkar ha otroligt ont i magen. Hon vrider sig av smärta, och skriker så hon knappt får luft.
Sen brukar det gå bättre, med bara lite gråt och gnäll fram till vid 18 tiden. Då kommer skriket tillbaka.....
Och håller på till nån gång mellan klockan 19-20 tiden.

Skriket är hjärtskärande. Hon skriker sig hes. Ingenting hjälper.....
Det gör så ont i mitt hjärta att se henne sån och inte kunna göra något.

Detta har hon gjort ett par gånger förra veckan och nu 3 dagar i sträck.
Så är det kolik?
Ja det verkar så.....

Vad det än är, så är det fruktansvärt.
Att inte kunna hjälpa henne, att inte kunna göra något.
Hon ålar sig i famnen och bara skriker otröstligt.....
Samtidigt har det en ond effekt på Elias. Han blir trotsig och gör allt han kan hitta på för att få min uppmärksamhet.

Det är värre än vad jag kunnat tänka mig. Jag har hört att kolik är hemskt, att det är jättejobbigt för föräldrarna. Men så här hemskt hade jag inte kunnat föreställa mig.
Det är fruktansvärt!!

När det slog oss att det är kolik, så är det lättare att acceptera, men absolut inte lättare att hantera.
Det krossar mitt mammahjärta totalt....
Hur hittar man styrka till detta......