Då gör man som man vill.
Det tror iallafall Elias!
Han äter fortfarande inte, jag förstår inte hur han överlever.
Vi har testat att inte tjata, att laga mat vi vet han tycker om, att muta med att han får något han tycker om efter, att han får äta vid tvn osv.
Nu testar vi ny taktik: att ge konsekvenser!
Om han inte äter (iallafall en del av sin mat) så får han tex. Inte spela på surfplattan den kvällen. Men det verkar heller inte hjälpa.... Men vi fortsätter, så får vi se.
Han har också börjat tro att det är han som bestämmer, och börjat gnälla sig till saker. Vårt fel såklart, eftersom vi ofta låtit honom då det inte varit så höga krav han haft, men nu börjar det bli lite värre.
Nu får vi börja sätta gränser.
Han gör dumma saker, för att han vill att jag ska bli arg.....
Jag frågade honom idag om han vill att jag ska bli arg, och han svarade ja.
Suck.....
Han har ju fått en lillasyster som tar mycket av min tid (då hon inte ofta vill ligga på golvet eller sitta i babysittern, utan man ska ha henne i knät eller bära på henne....)
Så det är väl rimligt att han påkallar uppmärksamhet, men det är så tröttsamt att bli arg och det är inte ok att han hittar på alla dessa dumma saker.
Han är dum mot Thilde ibland, för han vet att jag blir jättearg. ( emellanåt är hon "hans bebis" och han pussar henne och är så söt mot henne, för att nästa minut knipa till henne.) Jag är så rädd att han skadar henne. Han vet ju inte hur illa det kan skada, han vill ju bara ha min uppmärksamhet.
Han slutar inte med saker när man säger till honom, det slutar alltid med att jag blir så arg och han börjar gråta.....
Detta har blivit värre sista veckan, och i förmiddags gjorde han ALLT för att bråka med mig!
Ja, nu får vi börja att ge honom konsekvenser/"straff" om han inte lyder.
Såhär kan det inte fortsätta.
Men det är nytt för mig att behöva ge honom något straff, han har hittills alltid slutat när man sagt till honom, och jag har nästan aldrig behövt ens höja rösten, men nu testar han gränserna kan jag berätta!
.JPG)
