Är detta livet?

Är det så här det ska vara framöver... ?
Usch och blääää isåfall!

Jag har ju börjat jobba nu och livet har tagit en vändning från att bara bestå av frihet och att njuta av dagen till massa förpliktelser och måsten.
Jag ska inte säga att det inte är roligt att vara tillbaka på jobb. JAg tycker det är kul och lite skönt att få bara vara jag och det är inte så illa att jobba.
Det som är jobbigt är att man ska hinna "leva" också på den lilla tiden man har kvar av dagen, och det känns inte som att det hinns med.
Denna veckan jobbar jag kvällar och det låter ju bra att man inte börjar förrän 14 eller 15 och jobbar till 22-23. Men det är tufft ska jag berätta. Man är ju igång på högvarv från klockan 6.30 på morgonen till sent på natten.
Först är det fullt ös med Elias hela förmiddagen, lämna honom på dagis (vilket är jobbigt, för han blir ledsen när man går) och sen hem och ta tag i alla måsten en stund för att sen köra till jobb och jobba till sent.
Jag har inte träffat Sören på flera dagar eftersom han sover när jag kommer hem och går upp före mig och Elias.
Var hinner man med kvalitetstid i livet?
Varför måste man jobba? Suck....

Jag hoppas denna depression går över för just nu tycker jag inte livet är sådär jättekul!
Jag kommer väl in i vardagen, som alla andra, men det kanske tar lite tid att förtränga friheten som föräldraledig.
Vi går ju mot ljusare tider, och vilket UNDERBART väder vi har idag!
Önskar jag kunde ha spenderat den ute i solen med Elias och Sören.....

carport, uppfart och framsida...

Hade tänk att sätta mig för att blogga lite, men jag fastnade istället på diverse sidor om uppfarter, marksten, bärlager, gräs osv...
Hur ska vi nånsin få rätt på vår tomt?
Det är jättekul att inspireras, och man önskar att man hade obegränsat med pengar. Då hade det blivit hur snyggt som helst! Men nu lever vi i verkligheten och obegränsat med pengar finns det INTE!
Man behöver ju hjälp med det, men frågan är hur mycket hjälp man ska betala för och hur mycket man ska göra själv? Man behöver ju maskiner för förberedelserna, nån som planar ut tomten osv, så det kommer vi ju få be någon om. Helst skulle jag ju vilja betala någon som fixar allt till oss, men det är nog inte möjligt. Självklart tycker jag det ska bli jättekul att få anlägga vår trädgård själv, men jag tror att lite hjälp behövs. Och dessutom så tror jag man behöver lite tips från kunniga. Vi vet ju hur vi vill ha det, men lite synpunkter från någon i branchen hade inte varit fel.
Någon som känner någon kunnig inom detta?
Alla tips är tacksamma!

Plutten

Plutten blev lite ledsen idag när jag lämnade honom på dagis. Det kändes i hjärtat att gå därifrån kan jag berätta! Men när jag satte mig i bilen och körde därifrån så visste jag att om han grät för mycket och dom inte kunde trösta honom så ringer dom mig. Och dom ringde inte så då var jag tvungen att lita på att han inte var ledsen mer.
När jag kom och hämtade honom sa dom att det lilla ledsna försvann direkt när han kom in och fick syn på barnen och leksakerna och han hade varit glad resten av dagen.

Jag har märkt att han har blivit mer medveten om mig. Han har blivit mer mammig. Det är precis som att han har blivit medveten om att jag faktiskt kan lämna honom.....
Min lille plutt! Det gör ju ont i hjärtat att lämna honom, men det är ju verkligheten. Det är så det måste vara. Och han gillar ju verkligen dagis och framförallt barnen. Han skiner upp som solen när han får syn på dom.

Utbildning på jobb

Idag var jag på utbildning på jobb ett par timmar.
Kändes jättekonstigt...
Samtidigt som det var sorgligt att lyxen som ledig är över, så kändes det skönt att få vara mig själv en liten stund. Jag var förvånad över att jag kunde släppa tanken på Elias på dagis och faktiskt koncentrera mig på jobb.
Men såfort utbildningen var över så kunde jag inte fort nog köra till Skegrie för att hämta min lilla kille på dagis.
Han hade varit så duktig och allt hade gått jättebra.... tills han såg mig. Då började han hysterisk gråta.
Jag tog upp honom och då började han att pussa mig samtidigt som han grät. Åhhhh lilla snutte, han hade saknat mig.
Det gick nog inte upp för honom förrän han såg mig. Hoppas nu inte detta utvecklas till att han blir ledsen när jag lämnar honom.
När vi kom in genom dörrarna på dagis idag så sken han upp som solen. Han blev så glad att se alla barn och fröknar som var i kapprummet på väg ut för att leka.
När jag skulle gå så sket han fullständigt i mig och var mest intresserad av alla barn och leksaker. Han hade varit glad hela dagen och inte varit ledsen alls.
Men när jag kom så brast det, men det var över på en liten stund. Han var nog så glad att se sin mamma! :)

Uppdatering

Har ju glömt att berätta att Elias går!!...... eller ja nästan.

Han är ju så sen med detta och tar det lilla lugna. Men i veckan på dagis gick han längre sträckor själv och även här hemma.

Han siktar inte längre på ett mål en bit fram att ta tag i, utan nu stapplar han iväg bara sådär!

Han trillar ju ibland, men man kan nog säga att han går faktiskt.

Dessutom såg jag häromdagen att det kommit lite nya tänder. 3 kindtänder har tittat fram! Bara början till dom än sålänge, men jag är så glad att dom kommer så att han kan tugga maten! Så slipper vi vara oroliga för att han ska sätta i halsen mer.

På tal om det så har det gått jättebra med mat på senaste. Nu äter han inte burkar mer. Nu äter han det vi äter eller till lunch har jag och Elias ätit fiskpinnar och potatismos, köttbullar och makaroner eller korvstroganoff med ris tex.

Han ska dock äta själv, och det går ju sådär. Hälften av maten hamnar i knät eller på golvet.

Idag åt vi kassler och potatismos med hans favorit gröna ärtor. Han verkligen älskar ärtor.

Frukt får jag inte i honom. Möjligvis några tuggor banan, men inget annat. Jag prövar allt. Vindruvor, äpple, apelsin, mango, kiwi, ananas, passionsfrukt. Jag har testat allt. Men han bara grimaserar och spottar ut det.

Jaja, vi prövar vidare. Nån dag måste han ju inse att det är gott!

Har också lärt mig en ny sak när det gäller Elias och mat. Han verkar vara väldigt blodsockerkänslig.

Lärde mig "the hard way" igår. Han har varit lite sjuk men ändå ätit och druckit bra så jag var inte så orolig när han inte ville ha sin flaska innan han skulle sova i förrgår. (han hade ätit middag vid 16 tiden)

Igår morse vaknade jag vid 7 och gick upp. Elias sov fortfarande men jag kollade till honom flera gånger. Han sov och sov och jag började bli lite orolig, men lät honom sova eftersom han varit sjuk.

När klockan var 9.20 gick jag in och tog upp honom. Han vaknade då men var väldigt slö. Gav honom vatten och han sträckte sig efter vattenflaskan men hela hans armar och händer skakade. Han slukade 130 ml vatten på nolltid. Då blev jag väldigt orolig och tänkte direkt att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen, men jag ringde min mamma först. Hon sa direkt att det var blodsockret och att jag skulle gå och ge honom något med socker i direkt. Tex. saft. Vi la på och jag blandade saft till honom. Han slukade det med, och genast blev han mycket bättre.

Så otäckt det var!

Vad hade hänt om jag inte tagit upp honom?

Fyyy det vågar jag inte ens tänka på.

Men jag har lärt mig en läxa, och jag har lärt mig att han inte klarar förlänge utan mat.

Så har det faktiskt varit ända sen han föddes. Han har ätit var tredje timme i stort sett hela sitt liv. (förutom på natten) Men jag kommer alltid försöka få i honom något innan han ska sova vare sig han vill eller ej för det var en väldigt obehaglig upplevelse.

Imorgon ska stora killen på dagis igen. Där är en tjej som heter Nicole på dagis som bara är några månader äldre än Elias. Och när Elias kommer så blir hon så glad, hon kommer direkt fram till honom. Dom verkar ha funnit varann. Men dom bråkar också om leksakerna, så allt är inte bara lycka. hahahahah så söta dom är.

Nicole´s föräldrar är tydligen danskar, så dom kanske känner nån form av samhörighet! :)

Elias förstår så otroligt mycket nu. Det känns som han förstår allt man säger. Sen att han ibland ignorerar och medvetet vänder ryggen till Sören när han kallar på honom får mig att skratta. 

Det är inget att skratta åt, för det är inte kul om han gör så, men det är så medvetet och ser så roligt ut. (jag skrattar tyst förståss)

Han har också börjat skaka på huvudet om han inte vill nåt.

Han rynkar på ögonbrynen och tittar lite under lugg ibland.

Han har så mycket miner och trams för sig, jag tror han kommer bli en sån där spidevink som hittar på en massa hyss.

Har tyvärr inga bilder idag för Sören har lagt in dom på den andra datorn.

Natti natti

Dop i Danmark

Förra helgen var vi på dop i Danmark.
Elias kusin Oliver skulle döpas. Efter 1,5 timme i kyrkan var det äntligen avklarat och festen kunde börja! :)
Det var svårt att sysselsätta Elias så länge. Majskrokar och rån som mutor och leksaker att pilla med. Men fortfarande är 1,5 timme lääääääänge. Det gick bra, men tror inte han klarat 10 minuter längre.
Prästerna ser så roliga ut i Danmark. Dom har liksom en lampskärm hunt halsen.

Prästen på detta dopet var nog amerikan. Så för mig var det nästan omöjligt att förstå vad han sa på danska med amerikans accent.
Inte för att jag hade tid att lyssna ändå....

Efter dopet var vi på ett dagis och hade festen. Perfekt för alla barn!
Till mat var det pannkakor!!
3x pannkakor var det. Dem hade hyrt in en "kock" från Pandekagebilen.
Kocken stod med 2 stora stekbord och stekte pannkakor så gick man fram och sa vad man ville ha eller inte ha på, så la han i det och vek ihop den lite snitsigt!
Till förrätt serverades det pannkaka med stuvad spenat och så kunde man välja om man ville ha lax eller kyckling i.
Varmrätten var en jättepannkaka med kyckling eller köttfärs, ost, sallad, dressingar, starka såser mm.
Och desserten som man knappt orkade men som man bara var tvungen att ta var pannkaka med banan, glass, kokos, ckokladsås (man kunde välja kolasås eller jordgubbsås med) och så lite Grand manier eller Kahlua på toppen!
Det var sååå gott.
Men man blev otroligt mätt.
Tyckte att det var en rolig meny.
Undrar om det finns i Sverige med?

Mammaledigheten lider mot sitt slut....

Jag sörjer.....
Jag vet att jag säkert komma att tycka att det känns skönt att komma tillbaka till jobb och få umgås och vara social med vuxna människor. Vardagen kommer få en annan betydelse och helgerna kommer att vara riktigt värdefulla (om jag är ledig).
Men just nu känns det bara sorgligt....
Riktigt sorgligt faktiskt....

Vi hade inskolning på dagis i förra veckan. Dom har börjat med en ny sorts inskolning att jag är med honom lite längre dagar än bara några timmar. Så hela förra veckan var vi på dagis mellan 9-14. Elias klarade det jättebra och verkade gilla att få leka och vara med dom andra barnen. Det var nog värre för mig. Jag var helt slut på kvällarna. Det blir ju automatiskt att man hjälper till lite, leker med barnen, hjälper dom på med vantarna, håller ett extra öga osv.
Det var lite skillnad från att ha gått och lullat i mammaland över 1 år.

Elias var så duktig.
Han åt och sov så bra.
Jag var så imponerad på alla barnen där. Så otroligt duktiga. Satt fint vid samlingen, åt så fint när dom skulle äta, sov utan protester och lekte fint med lera och målade och dansade.
Superduktiga barn.
Min första tanke var, det här kommer inte Elias fixa. Men det gjorde han!

I fredags lämnade jag honom ensam på dagis.
Jag bara lämnade över mitt barn i andra människors händer och gick hem.
Det var lite sorgligt.
Jag hade massor att göra hemma, så lugn och ro blev det inte. Alla såna där "måsten" som skulle göras. Och så städade jag hemma med. Fick stressa iväg när han skulle hämtas klockan 13.30 igen.
Allt hade gått jättebra, han hade inte gnällt en enda gång. Han hade ätit och sovit bra!
:)
Så skönt.
Det kasnke inte är säkert att det går lika bra denna veckan, det får vi se.


Nästa vecka börjar jag jobba .....
Det är verkligen blandade känslor. Jag är inte jätteglad att gå tillbaka till jobb när man haft en sån frihet så länge. Att helt plötsligt behöva jobba kvällar och helger känns ju såadär kul.
Å andra sidan kan det få vara skönt att få vara bara JAG några timmar om dagen. Inte sitta på golvet och leka eller se till att lillen får mat eller ny blöja.
Vet inte riktigt hur jag ser på det hela. Men sorgligt känns det...
Med tanke på att jag jobbar kvällar så kommer ju Sören få ta mycket ansvar. Hämta på dagis, hem och fixa mat, bada Elias och lägga honom.
Sören har ju haft det lite för bra ett tag nu. Maten har oftast stått klar när han kommer från jobb och vi har hjälpts åt med Elias på kvällen, så det blir en omställning för Sören med.

usch nä.... Nu vill jag inte tänka på det mer.
Har ju en hel vecka kvar..... :)

Röda faran

En sån här har vi köpt! Detta är inte vår, men den ser likadan ut. 

(bild lånad från Mitsubishi)

En Mitsubishi Colt.

Det är ingen stor bil, heller ingen racerbil. Men det är väldigt rymlig inuti och det känns bekvämt att köra den!

Jag gillar den!

Nu var vi ju också tvugna att köpa en bilstol till, så det gjorde vi i lördags.

Har någon lite tid över?

Jag skulle behöva lite tid, så om någon har lite över så får ni gärna ge mig lite....
Hann inte blogga idag heller....
Jag som har så mycket att berätta.

Sov gott!