Tankar...

Idag åkte vi till Höllviken för att hälsa på mormor (min mamma). Vi tog en sväng i barn-affärerna för att försöka hitta något fint som Elias kan ha på sig när vi ska på bröllop om 1 vecka. Men vi hittade faktiskt inget, så det får bli stan igen.

Det är Sørens bror som ska gifta sig.

Elias ska bara vara med i kyrkan och sen ska han passas av en tjej jag aldrig har träffat.

Detta känns inte helt ok, men jag har inget val. Han måste följa med till Randers (Jylland, Danmark) så att hans farmor får träffa honom, och så vill jag nog inte vara borta från honom en hel helg. Men han kan inte vara med på festen, så Sørens mamma tyckte att en väninnas dotter kunde passa honom.

Som tur är så ska dom vara i ett hus som ligger precis där festen är, annars tror jag inte jag hade gått med på det.

Det är första gången vi ska ha barnpassning till Elias, och jag hade aldrig gjort det om jag inte var tvungen. Det känns alltså inte särskillt kul.

Hon känner ju inte honom, och han känner ju inte henne.

Det kommer säkert gå jättebra, men jag kan inte sluta tänka på att någon annan ska ta hand om mitt barn.

Hur vet hon när det är dax för honom att sova? Hur vet hon vad han kan och inte kan? Tänk om han inte vill äta? Tänk om han slår sig? Hon får inte glömma att byta hans blöja.... osv, osv

Kalla mig hönsmamma.....

Men jag har ångest över det här. Tur jag kan springa in där och titta till honom. :)

Lyckades få Elias att sova en stund i sin vagn i mina föräldrars trädgård idag. Solen sken, så sekunden han somnade bokstavligen kastade jag mig i en solstol.

Här satt jag nu med uppvikta jeans och i bara ett linne.

Livet var underbart!

Då insåg jag hur mycket jag längtar efter vårt hus och vår trädgård.

Tänk att vi ska flytta in i ett nytt hus i november!

Trädgård är ju guld värt. Bara kunna gå ut och sätta sig en stund i solen och njuta.

Jag satt nog 20 minuter idag, och lyckades få lite färg faktiskt.

Inte mycket färg, men tillräckligt för att jag skulle känna mig mycket piggare och gladare.

Tänk vad lite sol kan göra....

Uppdatering

Jag har insett att jag inte är så bra på att uppdatera min blogg, så får nog ta och bättra mig på detta.

Det är bara så svårt att få tid vid datorn. När busungen sover finns det ju tusen andra saker som ska göras.

Alla dom där "måstena", diska, plocka undan, se till att vi får middag osv. Och lille Elias är alldeles för nyfiken för att sova några längre stunder. Man kan ju missa nåt då!

När väl Søren kommit hem, så kan man glömma datortid. Man får ta kölapp, men det blir aldrig min tur, nästan som på apoteket.

Men nu skiter jag i disken som står och väntar på att bli diskad och skriver lite här istället.

Igår var vi på utförsäljning av barnkläder ute i Limhamn. Lite halvt kaotiskt, men jättekul.

4 tjejer med 4 små barn. Det matades och byttes om vartannat. Men jag tyckte vi tajmade rätt så bra ändå. Det blev lite kläder till lillen såklart. Man kan ju inte låta bli.

Sen blev det lunch på Nama.

Vi invaderade med vagnar och ungar, barnmat och blöjor. Vi tog upp ett helt rum.

Som f.d servitris så vet jag vilken mardröm detta är, och vågar inte ens tänka på vad de tänkte när vi stormade stället!

Och redan lite skamsen över vår invasion så satte Elias mig på en riktig prövning.

Han fick för sig att bajsa.

Ok, inga problem tänkte jag.

Som tur var så var vi ensamma i denna delen av restaurangen, vad vi kallar soffrummet. Där är inrett med fina vita soffor och jag insåg ju att jag inte kunde byta hans blöja i dom. (Restaurangen hade inget skötbord på toaletten) Så det fick bli på golvet.

Tur var väl det för när jag började ta av honom kläderna inser jag att det inte bara var i blöjan, utan överallt. Långt upp på ryggen.

Hur skulle jag få av kläderna utan att smeta ut det överallt? Hur skulle jag få bort det med endast våtservetter? Tankarna for runt i huvudet.

Jag kunde ju knappast bära honom, med bajs överallt, in på toaletten i andra änden av restaurangen för att skölja av honom. Där satt ju folk och åt.

Nä, det var bara att ta tag i det hela i hörnan på golvet.

Av med kläderna och lös det på bästa sätt med våtservetter.

Bodyn åkte i soporna tillsammans med blöjan (utanför restaurangen såklart) och Elias blev ren. Ja så ren som han nu kunde bli, efter att ha använt nästan ett helt paket våtservetter.

Och gissa om han åkte i badet när vi kom hem! :)

Detta var en prövning som jag sent kommer glömma, och kommer nog sättas på prov många fler gånger. Kanske inte bajsprov, för det är jag specialist på vid det här laget, men man vet ju aldrig vad man råkar ut för med en liten skitunge! :)

Idag har vi varit en sväng på stan, och passade på att fika med Evelina och hennes lilla sötis som sov gott i sin vagn.

Min busunge ligger nu och sover, men vaknar nog snart.

Så jag får väl ta tag i den där disken som väntar....

Tjockisen...

Då har vi varit på 5 månaders kontrollen. Kan inte fatta att han redan är 5 månader. Det är alltid lika spännande att veta vad han väger!

Hur kan det vara så spännande? Kanske är det så att man vill ha nån bekräftelse att han mår bra. Jag ser ju att han mår bra och växer. Men ändå så är det nästan så det pirrar i magen när man lägger honom på vågen. :)

7710 g!!

Han har alltså gått upp 1,2 kilo på en månad. Och jag som var lite nervös att han inte fick i sig tillräckligt med näring eftersom han redan bytt ut vissa mål ersättning mot mat. Smakportionerna gick snabbt över till att äta tills han blev mätt. Men jag trodde inte att majs/potatis kunde ersätta den näring som fanns i flaskan. Men tydligen klarar han sig utmärkt.

Så idag fick han även smaka kalops. Det var gott!

5 månader betyder också vaccination. Och det gör ont i "mamma-hjärtat" kan jag berätta.

Jag tittar såklart inte när dom sticker honom, utan jag försöker koncentrera mig på Elias istället. Men att se hans ansiktsuttryck när han får sprutan är hjärtskärande. Min stackars lilla bebis!!

Så kommer skriket.... och tårarna! Det är alltså inte ofta han gråter så tårarna rinner, men när han gör det så känns det i mitt hjärta.

Och när han väl lugnat sig efter den, så ska han ha en till i andra benet....

Jag tycker själv att Elias är en snäll bebis. Han skriker faktiskt nästan aldrig. Gnäller gör han en hel del, men gråta har jag bara hört honom göra ett fåtal gånger.

Så man blir lite mesig när han väl gör det.

Min lilla snutte...

Vi mätte honom också idag. 65,5 cm.

Mammas duktiga lilla kille!

Nu ligger han och sover, och jag håller tummarna för att han vaknar utan feber och andra biverkningar från vaccinet.....

Det var en gång....

"Det var en gång en flicka i sina bästa år. Hon jobbade och levde livet på Lilla Torg!

Livet var en fest!

Långpannor och sen lååånga nätter som inte slutade förrän Etage tände lamporna (och knappt då).

Ja hon levde livet och hade underbart roligt!

Men så en dag så kände hon att hon behövde gå vidare i livet, och fick jobb på Grand Hotel i Lund.

Hon insåg det inte då, men det kom till att ha en STOR betydelse för hennes framtid!

Det var nämnligen så att det var på tåget om morgnarna som hon mötte sin stora kärlek.

De insåg snabbt att de var menade för varann, och lite mer än 2 år senare födde de sin underbara son."

Ja, mitt liv är som en saga!

Vet inte vad graviditet och förlossning gjort med mig, men den kärlek man får till sitt barn kan inte beskrivas med ord.

Så denna blogg kommer förmodligen mest handla om vår älskade Elias.

Det var verkligen Love at first sight....