Uppdatering

Har ju glömt att berätta att Elias går!!...... eller ja nästan.

Han är ju så sen med detta och tar det lilla lugna. Men i veckan på dagis gick han längre sträckor själv och även här hemma.

Han siktar inte längre på ett mål en bit fram att ta tag i, utan nu stapplar han iväg bara sådär!

Han trillar ju ibland, men man kan nog säga att han går faktiskt.

Dessutom såg jag häromdagen att det kommit lite nya tänder. 3 kindtänder har tittat fram! Bara början till dom än sålänge, men jag är så glad att dom kommer så att han kan tugga maten! Så slipper vi vara oroliga för att han ska sätta i halsen mer.

På tal om det så har det gått jättebra med mat på senaste. Nu äter han inte burkar mer. Nu äter han det vi äter eller till lunch har jag och Elias ätit fiskpinnar och potatismos, köttbullar och makaroner eller korvstroganoff med ris tex.

Han ska dock äta själv, och det går ju sådär. Hälften av maten hamnar i knät eller på golvet.

Idag åt vi kassler och potatismos med hans favorit gröna ärtor. Han verkligen älskar ärtor.

Frukt får jag inte i honom. Möjligvis några tuggor banan, men inget annat. Jag prövar allt. Vindruvor, äpple, apelsin, mango, kiwi, ananas, passionsfrukt. Jag har testat allt. Men han bara grimaserar och spottar ut det.

Jaja, vi prövar vidare. Nån dag måste han ju inse att det är gott!

Har också lärt mig en ny sak när det gäller Elias och mat. Han verkar vara väldigt blodsockerkänslig.

Lärde mig "the hard way" igår. Han har varit lite sjuk men ändå ätit och druckit bra så jag var inte så orolig när han inte ville ha sin flaska innan han skulle sova i förrgår. (han hade ätit middag vid 16 tiden)

Igår morse vaknade jag vid 7 och gick upp. Elias sov fortfarande men jag kollade till honom flera gånger. Han sov och sov och jag började bli lite orolig, men lät honom sova eftersom han varit sjuk.

När klockan var 9.20 gick jag in och tog upp honom. Han vaknade då men var väldigt slö. Gav honom vatten och han sträckte sig efter vattenflaskan men hela hans armar och händer skakade. Han slukade 130 ml vatten på nolltid. Då blev jag väldigt orolig och tänkte direkt att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen, men jag ringde min mamma först. Hon sa direkt att det var blodsockret och att jag skulle gå och ge honom något med socker i direkt. Tex. saft. Vi la på och jag blandade saft till honom. Han slukade det med, och genast blev han mycket bättre.

Så otäckt det var!

Vad hade hänt om jag inte tagit upp honom?

Fyyy det vågar jag inte ens tänka på.

Men jag har lärt mig en läxa, och jag har lärt mig att han inte klarar förlänge utan mat.

Så har det faktiskt varit ända sen han föddes. Han har ätit var tredje timme i stort sett hela sitt liv. (förutom på natten) Men jag kommer alltid försöka få i honom något innan han ska sova vare sig han vill eller ej för det var en väldigt obehaglig upplevelse.

Imorgon ska stora killen på dagis igen. Där är en tjej som heter Nicole på dagis som bara är några månader äldre än Elias. Och när Elias kommer så blir hon så glad, hon kommer direkt fram till honom. Dom verkar ha funnit varann. Men dom bråkar också om leksakerna, så allt är inte bara lycka. hahahahah så söta dom är.

Nicole´s föräldrar är tydligen danskar, så dom kanske känner nån form av samhörighet! :)

Elias förstår så otroligt mycket nu. Det känns som han förstår allt man säger. Sen att han ibland ignorerar och medvetet vänder ryggen till Sören när han kallar på honom får mig att skratta. 

Det är inget att skratta åt, för det är inte kul om han gör så, men det är så medvetet och ser så roligt ut. (jag skrattar tyst förståss)

Han har också börjat skaka på huvudet om han inte vill nåt.

Han rynkar på ögonbrynen och tittar lite under lugg ibland.

Han har så mycket miner och trams för sig, jag tror han kommer bli en sån där spidevink som hittar på en massa hyss.

Har tyvärr inga bilder idag för Sören har lagt in dom på den andra datorn.

Natti natti