Är detta livet?

Är det så här det ska vara framöver... ?
Usch och blääää isåfall!

Jag har ju börjat jobba nu och livet har tagit en vändning från att bara bestå av frihet och att njuta av dagen till massa förpliktelser och måsten.
Jag ska inte säga att det inte är roligt att vara tillbaka på jobb. JAg tycker det är kul och lite skönt att få bara vara jag och det är inte så illa att jobba.
Det som är jobbigt är att man ska hinna "leva" också på den lilla tiden man har kvar av dagen, och det känns inte som att det hinns med.
Denna veckan jobbar jag kvällar och det låter ju bra att man inte börjar förrän 14 eller 15 och jobbar till 22-23. Men det är tufft ska jag berätta. Man är ju igång på högvarv från klockan 6.30 på morgonen till sent på natten.
Först är det fullt ös med Elias hela förmiddagen, lämna honom på dagis (vilket är jobbigt, för han blir ledsen när man går) och sen hem och ta tag i alla måsten en stund för att sen köra till jobb och jobba till sent.
Jag har inte träffat Sören på flera dagar eftersom han sover när jag kommer hem och går upp före mig och Elias.
Var hinner man med kvalitetstid i livet?
Varför måste man jobba? Suck....

Jag hoppas denna depression går över för just nu tycker jag inte livet är sådär jättekul!
Jag kommer väl in i vardagen, som alla andra, men det kanske tar lite tid att förtränga friheten som föräldraledig.
Vi går ju mot ljusare tider, och vilket UNDERBART väder vi har idag!
Önskar jag kunde ha spenderat den ute i solen med Elias och Sören.....