Nära tårar...

Idag var jag riktigt nära till tårar...
Elias har varit totalt omöjlig. Han har bara velat bli buren (och såklart så är jag kass i ryggen) klängig, gnällig, kinkig ja you name it, i en hel vecka nu! Ingenting har varit kul, äta ska han inte, osv. osv. Jag har haft alla möjliga teorier på varför han gör som han gör. Ena sekunden är jag så orolig att något är fel, att han har ont någonstanns eller är sjuk och så tycker man synd om honom, för att nästa sekund kunna sälja honom på Tradera! Idag orkade jag inte med hans gnäll längre, så när han gnällt hela förmiddagen och mina tårar var nära, så insåg jag att det finns en buss som går till Trelleborg kl. 12.36!! (Sören har ju bilen) Den bussen ska vi med!! För att vara hemma med honom funkade inte längre. Vi har gått Skegrie runt varje dag för att få lite lugn och ro och lite luft, men vi behövde nog lite omväxling både han och jag. Jag njöt  att få komma hemifrån och Elias satt snällt och fint i vagnen. Yeeeeees! Så vi utforskade Trelleborg, och fikade på Espressohouse på Valen! :) hihi
Sören skulle hämta oss, men precis när jag står och pratar med honom i telefon, så ser jag en mysig restaurang. Algatan 9! mmmmmmmmmm... Så jag sa till Sören att komma dit istället. Sagt och gjort så blev det god mat och ett glas rött för min del, Sören fick dricka alkoholfritt.
Men det var en dum idé att äta på restaurang med Elias. Han hade varit snäll för länge, så vi fick i princip kasta i oss maten i skift för att underhålla en gnällig Elias.
Som tur var så var vi där så tidigt att där inte var särskillt mycket folk på restaurangen, men jag gjorde nog allt för att han inte skulle gnälla. Väl hemma och på med pyjamasen...... då ser jag de där små röda prickarna!
5 små små prickar.
Vattenkopporna (som heter vattkoppor, men det känns så fel att säga).
Då var det dax.....
Det står att man kan få värk i kroppen, feber, hosta och huvudvärk innan kopporna kommer. (Och han hade ju feber förra helgen, hostar gör han och jag har haft en känsla att han kanske har haft ont någonstanns)
Så nu hoppas jag att det är därför han har varit som han varit, och att jag inte fått världens gnälligaste och trotsigaste barn.
Nu sitter jag faktiskt här och tycker synd om honom, lilla snutte. (Han sover gott än så länge)
Och är väldigt spänd på hur detta ska utvecklas......
Gode gud, låt det bli lindrigt.....