13 månader

Insåg att Elias blir 13 månader idag! Men nu känns det på någotvis inte lika viktigt att räkna månaderna längre. Han har ju passerat 1 år, och jag är fortfarande chockad över att han verkligen är 1 år!! Nästa stora händelse är 18 månader tycker jag. Ja såklart så kommer andra stora händelser innan dess. Som tex. den dagen han tar sina första steg själv, dagispremiär (vilket betyder att jag också börjar jobba igen... huuuhhhh scary) och mycket mycket mer. Men just månadsdagarna känns inte på samma vis längre. Han har tyvärr inte varit på sin 1 årskontroll på BVC. Vi flyttade och jag skrev in honom på BVC i Höllviken och vi hade en tid förra veckan. Men Elias fick ju vattenkoppor, så BVC tiden sköts fram. Nu får vi vänta ända till 3 februari, för tydligen är det viktigt att han varit helat frisk i 2 veckor innan vaccinationen. Som tur är fick han en lindrig dos vattenkoppor. Han har inte direkt lidit av kopporna utan mådde nog sämre innan kopporna kom istället. Och jag är oerhört tacksam att han slapp undan så lindrigt. Han har knappt några alls kvar, bara ett fåtal väldigt små ruvor så på en vecka var dom borta igen! Skönt!
Elias har börjat att gå själv med gåvagnen, stort framsteg, för den har överhuvudtaget inte varit intressant innan. Och gå när man håller honom i händerna är inte särskillt kul tycker han, men det kommer väl. Men han blir så stolt när han går själv med gåvagnen och man säger att han är duktig! Då ler han stort och sträcker lite extra på sig!

Han har dessutom börjat visa intresse av att äta själv. Inte med sked, utan han ska själv ta dom små bitarna från bordet på matstolen och stoppa i munnen. Det började med att han fick russin, och efter lite övning så hamnade faktiskt fler i munnen än på golvet. Och när vi var hos mormor så fick han kyckling att pilla med. Häromdagen fick han falukorv och makaroner och idag kassler och potatismos (potatismoset fick han inte testa äta själv! :). Han gillar det! Det värsta är att nu är burkmaten inte så rolig längre, den får jag knappt i honom. Ibland går det.  Åhhhhh detta betyder att jag måste börja laga mat till min lilla  plutt.
Det har ju varit så lätt innan att bara slänga in en burkmat i micron. Men det är ju såklart jättekul att han vill äta det vi äter. Elias har ju knappt haft något intresse för mat innan, han har bara ätit för att man slevar in det i munnen på honom. (Han har alltid ätit bra, men han har aldrig sträckt sig efter mat, eller visat att han vill ha mer.) Men nu äntligen tycker han det börjar bli roligt att äta. (om han får göra det själv)
Ett problem vi har är därimot att han är så dålig på att tugga och han sväljer alldeles för stora bitar, så allt måste vara smått smått. I veckan när han hade sin bästa kompis Charlie på besök, festade dom på lite barnkex, och Elias satte i halsen. Han fick inte luft! Mitt hjärta höll på att stanna. Jag blev så rädd och jag hann tänka flera gånger vad ska jag göra, vad ska jag göra, tänk Annelie, TÄNK!!
Jag började med att få upp honom ur stolen och vända honom med huvudet ner mot golvet, och går inte det så får jag lägga honom över knät och slå till i ryggen. Men när jag vände honom neråt så klöktes han och hostade till lite så kom det loss. Det kom inte ut, så han måste ha fått ner det. Fyyyy vilken obehaglig upplevelse. Låt mig slippa uppleva detta fler gånger. Efteråt skakade jag så rädd jag var, men Jessica frågade hur jag kunde hålla mig så lugn? LUGN?? Hela jag var i upplösningstillstånd, men kanske var det bara inuti mig det var kaos! Dagen gick och Elias och Charlie lekte vidare. På kvällen for tankarna omkring i mitt huvud. Usch vad obehagligt, vad hade jag gjort om det inte hjälpt att vända honom? Vad hade jag gjort om han slutade andas? Min enda trygga tanke var att Jessica var här och hade kunnat ringa ambulans. MEn som tur var slapp vi det.
Jag är nu extra noga med att han får pyttesmå bitar eftersom han är så slarvig och bara sväljer. Han måste ju lära sig att tugga, men jag tar inga fler risker! Och dom där kexen får han vänta med till han visar att han tuggar.

2 dagar denna veckan har Elias bara sovit middag en gång under dagen. Kanske börjar han bli stor kille och bara vill sova middag en gång. Jag tycker nog han behöver sina 2 gånger fortfarande, men tydligen tycker inte han det. Idag hade vi Jessi, Henke och Elin på besök. Elias hade sovit mellan 10 och 12 och när klockan var 15,30 tyckte jag att han kunde sova en stund för att orka, men det ville han inte, så han fick vara vaken. Jag fasade för hur det skulle gå, men han var glad och pigg ända fram till han fick sin flaska kl 19. Då slocknade han!
Kanske var det bara en engångsföreteelse men, sålänge han fortfarande är glad, så är jag nöjd.
Han visat lite tendenser på att inte vilja somna om eftermiddan. Och när han väl somnat och vaknar efter sin sovstund så har han varit gnällig och kinkig ända fram till han ska sova för natten. Dessutom har han inte velat sova förrän 20- 21 tiden om kvällarna. (För oss är det en omställning efter att ha haft kvällarna barnfria så länge då han alltid somnat vid 19 senast 20 tiden) Så kanske är det dax för stora killen att bara sova middag?
Tänker inte tvinga det på honom, för han har styrt sina sovtider ganska bra själv hittills. Men vi får se hur det går i veckan.
Slänger in lite bilder med till er.
Vi var tvungna att klippa Elias lite. Han hade så långt hår i nacken (riktig hockeyfrilla) och hår som la sig över öronen hela tiden. Han såg så rolig ut. Så jag var tvungen att klippa till det lite.
Såklart sparade jag hans första hårlock! :) (ska bara ordna ett litet blått sidenband också)

Charlie och Elias

Charlie går själv, och han är såå lycklig!

Nyklippt och fin!

Min sötis

Elias leker på sitt rum (med pyjamas på halva dagarna)

älskar att läsa bok

och titta på tv

Buhuuuuuuuuuuuu!

Ser ni vattenkopporna? 

äääääälskar att bada....

även fast ankan sprutar vatten i huvudet på honom...