Pang!

PANG sa det i min rygg imorse vid 8.30 när jag skulle lyfta upp Elias. Benen vek sig och jag trillade i golvet med Elias i famnen. Han klamrade sig fast vid mig så med honom hände det inget, men jag kunde inte resa mig! Fruktansvärt! Hela ryggen och benen var låsta! Det hann tänkas många tankar på bara några minuter. Var är min telefon, kan jag be Elias hämta den? Ska jag ringa Sören som får komma hem igen från jobb, eller min mamma? Efter lite kämpande mot smärtan och mot min låsta rygg så kom jag på benen. Fyyyy vad ont det gjorde. Fick ringa jobb och be chefen ta in nån annan ikväll, för jag kan knappt gå. Mamma kom och hjälpte mig med Elias, och nu har Sören kommit hem och bytt av mamma. Vilken röra!
Just nu ligger jag på en värmedyna och ber att detta ska gå över! Men av erfarenhet sedan tidigare, så kommer jag nog gå som en anka ett tag.
Jag har nog ärvt detta av min pappa då hans rygg också strejkar med jämna mellanrum. Vi blir sneda som lutande tornet i Pisa och går som ankor. För andra är det en rolig syn, men jag kan berätta att det gör sjukt ont!
Det komiska var att My frågade mig förra veckan hur det går med ryggen. Och jag har inte haft problem med den på jäääättelänge, men så ska man ju aldrig säga.....
Suck....